Mallan

Jag vet inte vad jag känner, är så jävla lycklig men det känns ändå som att jag saknar någonting. Simningen vill jag just nu, för stunden sätta punkt för. Iallafall för ett tag, är trött på att simma längd efter längd, det går inte ihop längre. Jag har några av mina finaste vänner på simningen med det spelar inte alltid störst roll.. jag simmade förut för en person, men det funkar inte längre, det finns inget vi längre.

Jaf tror det är de.. att jag vill göra något annat, träffa vänner, lära mig något nytt.. ja behöver ett break från simhallen, thats it. Men som en fin vän sa, " jag vill inte sluta när jag tycker att det är som tråkigast eller jobbigast, jag vill sluta när det går som bäst och är som gladast" , det är med simningen jag har upplevt det mesta, helt sjuka tävlingar,träningar, länger som alltid kommer finnas kvar i mig, som har påverkat mig, på ett positivt sätt. Och den största andledningen till att jag simmar ibland är ju faktiskt för att jag har vääärldens coolaste vänner på simningen! Ni vet vilka ni är. TJAOU

Med detta tänkar inlägg så kan jag ju visa lite bilder hur läger och tävlingar har sätt ut genom åren för min del, det är ju faktiskt något som är en stor del för mig.