Mallan

Vi alla människor delar in varandra i olika kategorier även fast vi själva kanske inte ens vill göra det. när jag gick på tunnelbanan idag satte jag mig längst fram i vagnen och såg att det var otroligt många väskor på golvet, det är en mor med sin son som antagligen ska vara borta hemifrån ett tag. Ni precis som jag skulle koppla det till en liten pojke som inte har speciellt mycket att säga till om. Sonen var runt 20 år och sa till sin mamma " mamma vet du en sak, att skrattet kommer autamtiskt med födseln. är det inte helt galet att det inte är så med gråten?" jag kände igen det han pratade om, det stod som en notis i Metro imorse. Jag tyckte nästan lite synd om honom, han hade säkert ett underbart liv med en fantastisk familj som alltid har brytt sig om honom, jag tror han är otroligt smart och välutbildad och gör nog allt han kan för att få en bra framtid precis som många andra. Men även fast jag såg honom så, så vänder man automatiskt på det, bara för att han inte hade någon trendig stil, stylat hår och märkeskläder så blev bilden av honom helt annourlunda..

Det finns inget jag egentligen vill få ut med detta, funderade på det hela vägen hem. Vi är så egoistiska, vi är så ytliga... eller många av oss, att det är utsidans om ger insidan en chans är inte sant. Hatar de ordspråket, det stämmer inte, det är inte rätt.

... det är insidan på en person som räknas, den visar hur man är, vad man vill med allt och framförallt.. vem du är.